Ja, angående planeringen håller jag med. Det spelar ingen roll vad - en bra planering måste man ha, annars går det allt åt helvete, vet jag från egen erfarenhet. Det med att sätta fasta tider för att plugga, funkar med min högst holeriska natur tyvärr inte. Jag har försökt flera gånger förut ty utan något resultat, eller resultatet var att jag kände mig helt enkelt som en loser som kan inte befalla över sig själv. Mycket frustrerande, eller hur? När man läser i boken allt med att planera låter perfekt men i verkligheten ingen dag liknar den andra - så, numera bestämmer jag mig för ett datum, när jag måste vara klar med någon uppgift eller med det vad måste läras och det brukar inte vara den sista dagen:))). Risken då är för stort. Det är alltid bättre att vara något mer tidspessimist än vansinnig tidsoptimist, åtminstone är det i alla fall mer hälsosamt, tycker jag.
Angående rutiner eller att skaffa sig något slag studievana - det är avgörande. Jag pluggar inte på en bestämd tid men varje dag läser jag - ibland mycket, en annan dag lite gran men i princip missar jag inte. Om man vill lyckas i skolan måste läsas, så enkelt är det, annars som Liljekvist skriver känner sig man bara frustrerad och det andra som är också viktigt - man måste vara medveten om varför man läser. Den inre motivation är avgörande om man är inte säkert på vad konsekvenserna av just denna utbildningen kommer att vara, blir det då så att intressen försvinner.
Som en gammal elev, är jag inte särskilt sträng med mig själv;) - inga fasta tider men ändå varje dag och varför pluggar jag vet jag säkert.
En annat intressant moment i denna avsnitt handlar om prokrastineringen. Gud, vilket ord! Enkelt talad betyder prokrastineringen att slöja sig och hela tiden hitta på nåt men bara inte börja plugga. Det tycker jag är boven i dramat. "...man är så upptagen med att oroa sig för att man inte hinner...", så sant. Det vad jag gör att bekämpa detta hemska tillstånd är att ta pennan och boken och börja skriva - efter första stycket, det löser sig.
Gud, vad mycket har jag skrivit - det går som en dans!
Nu kommer jag att göra ett försök att sammanfatta viktigaste om planeringen med en enda sats: samla information, skriv en enkel planering hur du tänker uppfylla uppgiften, prokrastinera inte dvs börja genast, det löser sig!
Strategin som du har utvecklat "Att bara börja" fungerar och fungerar inte, vill jag nog påstå. När jag behöver skriva om något speciellt - ibland är det så - då kan jag inte bara börja. Jag kan först börja när jag är redo. Hur vet jag det? Svårt att förklara. Det är en känsla man får. En känsla som kommer ifrån det undermedvetna, tror jag. Hjärnan är så upptagen med en skapelseprocess som först måste avslutas (tankemässigt i alla fall) innan man kan börja. Men sedan flödar det. Flow, enligt Mihály Csíkszentmihályi.
SvaraRaderaJag känner mig bra. Om jag väntar på mig det händer aldrig. Jag börjar skriva vad som helst först att värma upp så att säga. Men du har rätt skrivprocessen tar aldrig slut. Ju mer man läser desto mer finns att bli bättrat.
SvaraRaderaTyvärr känner jag igen mig i din text! Jag brukar lämna allt till sista dagen och sen gnälla för att jag har inte hunnit vara klar med uppgifen i tid! Det är sant att man behöver plannera sina studier och försöka göra pluggandet en vana. Ordning. disciplin och mål är det som behövs föt att sätta igång!
SvaraRaderaTyvärr har ju många av oss samma problem. Men jag lovar att det känns sååååååååååå mycket bättre när man har marginal i allt man gör. Och så kan det ju hända oförutsedda saker ibland och vad blir konsekvensen då? Ännu mer stress. nej, att planera är då en mycket bättre strategi, anser jag.
SvaraRaderaDet är svårt att följa planeringen. Jag känner igen det också. Det är därför pratar man om ont om tid.
SvaraRadera